Stellan Sturesson.

Stellan Sturesson. Foto: Sarah Bernshed

Stellan Sturesson: "När DDR öppnades - och K:et försvann"

KRÖNIKA.

I lördags firade vi 30-årsdagen av östtyskarnas befrielse och Berlinmurens fall. Den 9 november 1989. Muren öppnades och öst mötte väst. Kommunismen höll på att rasa.

Av
Stellan Sturesson

Det sista offret för en avskyvärd regim var Chris Gueffroy. Han sköts vid muren med tio skott, 20 år gammal, i februari. Samma år som muren öppnades.

Mellan 1961 och 1989 dog 136 personer som ville nå friheten. Varje år hörde vi talas om de meningslösa morden. Ingen kunde sväva i okunnighet om kommunismens barbari. I Sverige fungerade Vpk, Vänsterpartiet Kommunisterna, stödparti åt Socialdemokratin. Fram till 1967 hette partiet Sveriges Kommunistiska parti, trots alla vidrigheter som skedde i kommunismens namn. Men då, 1989, började det bli varmt kring fötterna för partiet.

Så året efter, 1990, suddades K:et i kommunist bort. Och från den stunden fanns det egentligen inte längre några vänsterpartister som varit riktiga kommunister. Förutom Lars Ohly, men knappt ens Gudrun Schyman! Hon och andra hade ju bara liksom lutat sig åt den kommunistiska drömmen… Och i dag missar de inte en chans att kasta sig över Sverigedemokraterna och deras fascistiska ursprung. Låt säga att det skär sig litet när man hör det!

Två sätt: Det fanns två alternativa sätt att tänka när några vackra byggnader från 1800-talet stod i vägen då Trulsgården just utanför Laholm skulle kompletteras med ett antal nya boningar:

Ett: -Byggnaderna står i vägen. Ett problem vi måste lösa. Det vore en katastrof att riva dem.

Två: -De står i vägen, så riv skiten!

Beslutet blev som bekant det sistnämnda.

Utred! Jag bor i ett land som måste ha det största antalet utredningar i samhällsfrågor! Så fort en minister får en förfrågan om varför inget gjorts, eller när det dyker upp nåt annat mer eller mindre väntat problem, så blir svaret oftast att regeringen omedelbart tänker tillsätta en utredning.

Nu senast, efter skjutningarna mot 15-åringarna i Malmö, var Mikael Damberg, inrikesministern, igång igen. Nu lovades det krafttag och specialinsatser av exceptionella mått, eller hur han uttryckte det på måndagsmorgonen. Då undrar jag: borde inte dessa speciella insatser redan vara insatta efter allt som redan hänt??

WOW! Nu ska hyreshusen på Altona i Laholm restaureras för 115 miljoner. Mycket pengar, och inte säkert att det stannar vid det. Men det kostar ju också att riva hus...

Arg Igen: är det inte dags för det svenska folket att gå ut på gator och torg och kraftfullt förklara att nu får det förbaske mig bli slut på skjutningar och bomber! Vem tar täten?

Publicerad 17 November 2019 00:00